Nu var det visst kaffe och macka på gång...Karlar som kan baka gillar jag;)
Love Is All Around
den 19 augusti 2008
Till fet&elak, Ingela Granängen m.fl
Om ni nu ska ränna in och ut här och sedan diskutera emot mig på FB så försök för f-n hålla isär vad jag skrivit här och vad jag skrivit där! Det blir jävligt förvirrat för dem, som bara befinner sig på FB att hitta det ni påstår att jag skrivit där, så försök åtminstone att hålla isär mitt bloggande från FB.
Jag vet att ni tycker att det är världens scoop om jag diskuterar t.ex. psykiska problem här och säkert tror ni att era antydningar om sånt sårar något oerhört - glöm det. Det enda jag uppfattar av det är, att ni är precis så inkompetenta då det gäller frågor rörande vanliga mänskliga problem som jag hela tiden hävdat, att det ger mig ännu större anledning att varna folk för er verksamhet! Stödförening - hahahaha!!!
Mala på om en 33 år gammal psykos - då har man inte mycket att ta på vill jag lova!
Jag vet att ni tycker att det är världens scoop om jag diskuterar t.ex. psykiska problem här och säkert tror ni att era antydningar om sånt sårar något oerhört - glöm det. Det enda jag uppfattar av det är, att ni är precis så inkompetenta då det gäller frågor rörande vanliga mänskliga problem som jag hela tiden hävdat, att det ger mig ännu större anledning att varna folk för er verksamhet! Stödförening - hahahaha!!!
Mala på om en 33 år gammal psykos - då har man inte mycket att ta på vill jag lova!
Mitt mål när jag gick in i feliciatråden
..var ju att tillsammans med andra förmå mamman att ta bort mordanklagelserna. Det lyckades inte! Och någonstans får man ju dra streck. Hon är opåverkbar och varför vet bara hon själv.
Skadan hon åstadkommit är enorm anser jag och jag undrar hur hon själv kommer att känna sig den dag hon nyktrar till, om hon nyktrar till...
Jag har haft svårt sjuka barn på olika fritids jag varit på och en del av dem har till slut avlidit. Aldrig på fritidshemmet tack och lov, men det har varit hemskt ändå att se en fortskridande sjukdom och känna inom sig att vilken dag som helst så...
För många år sedan hände det på en förskola, att barn med en svår sjukdom dog mitt under lunchen, man todde först bara hon hade fått något i halsen har jag för mig, men så var det inte - barnet dog i armarna på personalen och när man nu har läst feliciatråden och de krav som ställs på personal så blir man ju rädd!
För jag ser på Felicia på samma sätt - ett svårt sjukt barn som man inte lyckades rädda!
Vem ska i framtiden våga ta anställning på institutioner som vårdar självmordsbenägna tonåringar eller ja..självmordsbenägna överhuvud taget när risken hela tiden finns där att man ska bli anklagad för att genom att inte ha haft full koll för en liten stund ha mördat människan ifråga?
Hemskt är det! För vem ska då ta ansvaret för dem när inte föräldrarna klarar av det?
Skadan hon åstadkommit är enorm anser jag och jag undrar hur hon själv kommer att känna sig den dag hon nyktrar till, om hon nyktrar till...
Jag har haft svårt sjuka barn på olika fritids jag varit på och en del av dem har till slut avlidit. Aldrig på fritidshemmet tack och lov, men det har varit hemskt ändå att se en fortskridande sjukdom och känna inom sig att vilken dag som helst så...
För många år sedan hände det på en förskola, att barn med en svår sjukdom dog mitt under lunchen, man todde först bara hon hade fått något i halsen har jag för mig, men så var det inte - barnet dog i armarna på personalen och när man nu har läst feliciatråden och de krav som ställs på personal så blir man ju rädd!
För jag ser på Felicia på samma sätt - ett svårt sjukt barn som man inte lyckades rädda!
Vem ska i framtiden våga ta anställning på institutioner som vårdar självmordsbenägna tonåringar eller ja..självmordsbenägna överhuvud taget när risken hela tiden finns där att man ska bli anklagad för att genom att inte ha haft full koll för en liten stund ha mördat människan ifråga?
Hemskt är det! För vem ska då ta ansvaret för dem när inte föräldrarna klarar av det?
För ni vet hur det är (En del av er vet...)
Att när någon behandlar er som skit, så börjar ni ganska strax efter den första ilskan lagt sig att tänka att "Den menade nog inte så" och "Den missförstod nog bara" och så håller man på, för att slippa konstatera, att det faktiskt bara var en riktig skitstövel och att man lika gärna kan ge f-n i personen ifråga. Men så dyker den upp på nytt, stentrevlig och man köper alltihop igen och är alldeles övertygad om att det där som hände, bara var en plump i protokollet...och så händer det igen och igen och...då har man vant sig på något vis...det gör ont som f-n i en varje gång, men man förhärdar sig och till slut, händer det där att man bara upptäcker att den människan faktiskt ätit upp allt det goda man en gång kände för den och kvar finns bara trötthet och likgiltighet och så måste man till slut inse det man borde ha insett från början - att det man ägnade sig åt var tidsspillan, raionaliseringar och en vägran att se det man såg!
Och det knepiga - jag har lagt ner mängder av energi på sådana människor i mitt liv - jag har vänt ut och in på och analyserat och försökt hitta förmildrande omständigheter, men de som är sådana - de bjuder aldrig igen - de ger aldrig tillbaka med samma generositet utan det är som om man delat upp fältet emellan sig - en ska alltid bli förstådd och ursäktad och en ska alltid vara den ansvarige, den som ska bära skulden, inte bara för vad den ställer till med själv utan även den skuld som egentligen åvilar den andre.
Känner ni igen er? Har ni varit med om det någon gång?
Och det knepiga - jag har lagt ner mängder av energi på sådana människor i mitt liv - jag har vänt ut och in på och analyserat och försökt hitta förmildrande omständigheter, men de som är sådana - de bjuder aldrig igen - de ger aldrig tillbaka med samma generositet utan det är som om man delat upp fältet emellan sig - en ska alltid bli förstådd och ursäktad och en ska alltid vara den ansvarige, den som ska bära skulden, inte bara för vad den ställer till med själv utan även den skuld som egentligen åvilar den andre.
Känner ni igen er? Har ni varit med om det någon gång?
Det här med konflikter och dess upplösning
Jag har ett hetsigt temperament - jag har inte svårt för att flyga ihop med någon verbalt, men...jag tror också att man alltid på något sätt måste kunna lösa upp en konflikt och inte bara låtsas som om den aldrig funnits där och ju värre sammandrabbningar, desto viktigare är det att man får en snabb lösning! Jag avskyr att gå omkring och veta att någon är helförbannad på mig, samtidigt som jag vet att personen ifråga gör sig onåbar för att man ska kunna lösa något och jag tror också att det finns de som gillar att gå omkring och vara förbannade. Så funkar det inte för mig. Att hamna i konflikt kan aldrig vara ett självändamål.
Nu har jag i alla fall lärt mig något om mig själv och det är att når man ingen uppgörelse, är det bara meningen att man ska låtsas som ingenting och gå vidare - då fungerar det inte för mig, för då kan jag inte förlåta - då kan inte jag gå vidare, utan då sitter det där kvar i mig som en tagg och det känns bara falskt att fortsätta ha en kontakt då!
Och det är rätt skönt att ha kommit till den insikten, att man faktiskt inte går iland med den typen av relationer - att ens behov av svar och förklaringar är viktiga för en och att folk som inte respekterar det och kan tillmötesgå det behovet - ja dem kan jag inte ha något att göra med!
American Pie
Nu har jag i alla fall lärt mig något om mig själv och det är att når man ingen uppgörelse, är det bara meningen att man ska låtsas som ingenting och gå vidare - då fungerar det inte för mig, för då kan jag inte förlåta - då kan inte jag gå vidare, utan då sitter det där kvar i mig som en tagg och det känns bara falskt att fortsätta ha en kontakt då!
Och det är rätt skönt att ha kommit till den insikten, att man faktiskt inte går iland med den typen av relationer - att ens behov av svar och förklaringar är viktiga för en och att folk som inte respekterar det och kan tillmötesgå det behovet - ja dem kan jag inte ha något att göra med!
American Pie
Oh hjälp nu blev det lite för mycket, oh hjälp nu blev det lite för lite
Något jag faktiskt uppskattat hos en viss människa, som just nu håller på att råhata mig allt han kan, har varit detta att man sluppit undan mellanmjölkens land ibland. Det har varit lite svallvågor, för Gud i himmelen vad trött jag blir på sådana där som alltid ska in och dämpa, så fort det blir lite aggressivt eller högljutt - som om någon skulle dö av lite äkta häftig känsla! Vad kommer det sig av att vi ska vara så lågmälda alltid vi svenskar? Så försynta, så osynliga? Vi ska helst vara som den beige mannen i "Macken" allihop och apropå "Macken" - detta är en blodtryckshöjare;)
Truckdriving Song
Truckdriving Song
Det här med psykisk sjukdom...
Det är ju populärt i vissa kretsar att använda mot folk och speciellt om man vet att vederbörande någon gång vårdats eller tagit mediciner mot detta.
För mig är det ingen stor grej - jag känner inte många som inte är lite psycho på ett eller annat vis, oavsett om de varit i kontakt med psykvården eller inte och ska man se till rent neurotiska beteenden, så tycker jag nog att jag upptäckt sådana mer hos de s.k. normala än hos de "sjuka".
Själv har jag ju skrivit en del om de misstankar man haft om mig i många år, alltså att jag lider av manodepressivitet och jag måste väl ge min senaste läkare en eloge eftersom hon även kunde tänka sig diagnosen "en läggningsfråga"
Det får vara hur det vill med det. Jag äter snällt mina antidepressiva och i övrigt vägrar jag att befatta mig med litium eftersom jag känner till alla biverkningar och inte ser det som särskilt lockande att gå omkring som en zoombie! (Min erfarenhet av litiumanvändares öde och jag kan ha helt fel då det gäller andra).
För mig är alltså inte milda psykiska problem värre än att vara låghalt och att folk fortfarande har en massa fördomar - ja - har de inte det om allt möjligt? Främmande mat, invandrare, skåningar;) (För att inte tala om stockholmare, finnar, östersjötorsk av olika slag, de med två ben och de med många).
Irriterad kan jag bli av att höra människor, som jag personligen skulle vilja placera i tvångströja i en vadderad cell, uttala sig om psykisk sjukdom, men ta åt mig - nej det gör jag inte!
'They're coming to take me away'
För mig är det ingen stor grej - jag känner inte många som inte är lite psycho på ett eller annat vis, oavsett om de varit i kontakt med psykvården eller inte och ska man se till rent neurotiska beteenden, så tycker jag nog att jag upptäckt sådana mer hos de s.k. normala än hos de "sjuka".
Själv har jag ju skrivit en del om de misstankar man haft om mig i många år, alltså att jag lider av manodepressivitet och jag måste väl ge min senaste läkare en eloge eftersom hon även kunde tänka sig diagnosen "en läggningsfråga"
Det får vara hur det vill med det. Jag äter snällt mina antidepressiva och i övrigt vägrar jag att befatta mig med litium eftersom jag känner till alla biverkningar och inte ser det som särskilt lockande att gå omkring som en zoombie! (Min erfarenhet av litiumanvändares öde och jag kan ha helt fel då det gäller andra).
För mig är alltså inte milda psykiska problem värre än att vara låghalt och att folk fortfarande har en massa fördomar - ja - har de inte det om allt möjligt? Främmande mat, invandrare, skåningar;) (För att inte tala om stockholmare, finnar, östersjötorsk av olika slag, de med två ben och de med många).
Irriterad kan jag bli av att höra människor, som jag personligen skulle vilja placera i tvångströja i en vadderad cell, uttala sig om psykisk sjukdom, men ta åt mig - nej det gör jag inte!
'They're coming to take me away'
Nivåer
Jag har funderat lite på detta, med de ständiga tillsägelserna jag får, från olika människor att jag inte ska" sänka mig till samma nivå som andra" och som jag fattar det, så är det så att när jag blir spydig, ironisk och i ord uttrycker min frustration, så tycker en hel del att det är ganska synonymt med grova hotelser, uthängningar och spårningar.
Folk som själva är skiträdda för att bli identifierade, anser att jag ska uppvisa ett fint sätt trots det jag varit utsatt för och hur kommer det sig att man ställer så olika krav? Man kan iofs tycka att det är lite ofint gjort det man gjort mot mig, men det verkar inte riktigt gå in känslomässigt hos en del, vad en sådan outning betyder just känslomässigt, för den som väl drabbats utan man anser ändå att jag ska hålla en hövlig ton mot dem som gjort det. Man vill ha svala, likgiltiga och politiskt korrekta diskussioner och är man en sörjande mamma, så får man bete sig hur som helst - det finns helt enkelt inga gränser för empatin då!
Det förvånar mig lika mycket, hur lätt de flesta tar på de mordanklagades situation också och kanske ställer jag mig på deras sida, just för att jag blivit uthängd så som jag blivit. Jag kan leva mig in känslomässigt i hur det skulle ha varit, att utöver allt annat skitsnack även ha blivit anklagad för mord.
De har inte en chans att försvara sig och man ser ju hur spekulationerna går om mig, för att jag försvarar dem - på något sätt ät jag nog inblandad. Att lägga ner så mycket energi på två okända personer och utsätta sig för deras skull, nej - då är det något konstigt, då har man säkert en dold agenda av något slag, man vill mörka något.
Men att en massa människor förbehållslöst sväljer en annan, för dem okänd människas historia, det är bara ett uttryck för djupt mänskligt medlidande.
Och när den ene efter den andre dyker upp och påstår sig vara neutrala, men inte en enda gång funderar över de mordanklagades situation, men spekulerar hej vilt i att "det är nog något skumt med den där dagboken i alla fall" ja då är det inget man reagerar över.
Den massiva övervikten av uttalanden till mammans favör - varför ska någon balansera det?
Det finns ett "majoriteten måste ha rätt"-tänkande bakom allt detta. "Om nu så många till synes verkar köpa mammans berättelse, ja då får nog jag köpa den också så jag inte hamnar i snålblåsten och var och en sig själv närmast och de där anklagade, de berör ju inte mig egentligen, men på mig ankommer att hålla en snygg debattnivå och uppträda respektfullt mot alla oavsett vad de står för"...typ!
Precis ett sådant tänkande, som resulterat i masslakt av människor i andra sammanhang - man tittar åt ett annat håll och håller för näsan, så man slipper känna lukten från gasugnarna! Och så kan man efteråt hävda att man aldrig haft någon aning!
Sartre sa någon gång att gör man värnplikten, så har man också accepterat att gå ut och mörda människor.
Gandhi sa att skälet till att vara pacifist är, att om man tar till våld, så är det inte främst den andre man skadar, utan någonting inom det egna jaget, som aldrig kommer att läka igen.
Rättspsykiatriker Sten Levander förde inte en hel djävel i en kassakö på IKEA, för att någon trängde sig före - han markerade mot folk som tog sig rättigheter gentemot andra.
Det talas så mycket om civilkurage och det låter så pampigt, så fint men i grunden handlar det alltid om att ställa sig på förlorarnas sida och bli en förlorare själv. Man klär sig i lump och trasor och man får finna sig i att folk spottar på en - så ser civilkuraget ut i praktiken, det finns inget tjusigt kring det - man ställer sig på förlorarnas, de svagas, de utsattas sida och man blir förlorare, svag och utsatt själv och något annat sätt finns inte!
The Partisan
Folk som själva är skiträdda för att bli identifierade, anser att jag ska uppvisa ett fint sätt trots det jag varit utsatt för och hur kommer det sig att man ställer så olika krav? Man kan iofs tycka att det är lite ofint gjort det man gjort mot mig, men det verkar inte riktigt gå in känslomässigt hos en del, vad en sådan outning betyder just känslomässigt, för den som väl drabbats utan man anser ändå att jag ska hålla en hövlig ton mot dem som gjort det. Man vill ha svala, likgiltiga och politiskt korrekta diskussioner och är man en sörjande mamma, så får man bete sig hur som helst - det finns helt enkelt inga gränser för empatin då!
Det förvånar mig lika mycket, hur lätt de flesta tar på de mordanklagades situation också och kanske ställer jag mig på deras sida, just för att jag blivit uthängd så som jag blivit. Jag kan leva mig in känslomässigt i hur det skulle ha varit, att utöver allt annat skitsnack även ha blivit anklagad för mord.
De har inte en chans att försvara sig och man ser ju hur spekulationerna går om mig, för att jag försvarar dem - på något sätt ät jag nog inblandad. Att lägga ner så mycket energi på två okända personer och utsätta sig för deras skull, nej - då är det något konstigt, då har man säkert en dold agenda av något slag, man vill mörka något.
Men att en massa människor förbehållslöst sväljer en annan, för dem okänd människas historia, det är bara ett uttryck för djupt mänskligt medlidande.
Och när den ene efter den andre dyker upp och påstår sig vara neutrala, men inte en enda gång funderar över de mordanklagades situation, men spekulerar hej vilt i att "det är nog något skumt med den där dagboken i alla fall" ja då är det inget man reagerar över.
Den massiva övervikten av uttalanden till mammans favör - varför ska någon balansera det?
Det finns ett "majoriteten måste ha rätt"-tänkande bakom allt detta. "Om nu så många till synes verkar köpa mammans berättelse, ja då får nog jag köpa den också så jag inte hamnar i snålblåsten och var och en sig själv närmast och de där anklagade, de berör ju inte mig egentligen, men på mig ankommer att hålla en snygg debattnivå och uppträda respektfullt mot alla oavsett vad de står för"...typ!
Precis ett sådant tänkande, som resulterat i masslakt av människor i andra sammanhang - man tittar åt ett annat håll och håller för näsan, så man slipper känna lukten från gasugnarna! Och så kan man efteråt hävda att man aldrig haft någon aning!
Sartre sa någon gång att gör man värnplikten, så har man också accepterat att gå ut och mörda människor.
Gandhi sa att skälet till att vara pacifist är, att om man tar till våld, så är det inte främst den andre man skadar, utan någonting inom det egna jaget, som aldrig kommer att läka igen.
Rättspsykiatriker Sten Levander förde inte en hel djävel i en kassakö på IKEA, för att någon trängde sig före - han markerade mot folk som tog sig rättigheter gentemot andra.
Det talas så mycket om civilkurage och det låter så pampigt, så fint men i grunden handlar det alltid om att ställa sig på förlorarnas sida och bli en förlorare själv. Man klär sig i lump och trasor och man får finna sig i att folk spottar på en - så ser civilkuraget ut i praktiken, det finns inget tjusigt kring det - man ställer sig på förlorarnas, de svagas, de utsattas sida och man blir förlorare, svag och utsatt själv och något annat sätt finns inte!
The Partisan
den 18 augusti 2008
Nä godnatt alla!
Nu stänger jag ner butiken för idag och ägnar mig åt mer angenäma sysslor;)
This one is for......
My Man
This one is for......
My Man
Och precis nu på FB
...fick jag följande erkännande av en rabiat motståndare:
De fel som helt uppenbart begåtts av Anneli är kända och du har gjort alla berörda parter uppmärksamma på dem
och sedan följer en lång harang om hur hänsynslös jag är som gjort just detta. Lite lustiga vändningar tycker jag!
Och som jag sagt hela tiden - den dagen mordanklagelserna tas bort och den dagen man slutar hota folk, som inte håller med och ställer sig bakom STB:s metoder, den dagen släpper jag feliciaärendet! Inte en dag innan!
De fel som helt uppenbart begåtts av Anneli är kända och du har gjort alla berörda parter uppmärksamma på dem
och sedan följer en lång harang om hur hänsynslös jag är som gjort just detta. Lite lustiga vändningar tycker jag!
Och som jag sagt hela tiden - den dagen mordanklagelserna tas bort och den dagen man slutar hota folk, som inte håller med och ställer sig bakom STB:s metoder, den dagen släpper jag feliciaärendet! Inte en dag innan!
Fakta angående feliciaärendet
Felicia är död.
I samband med den undersökning som vidtogs vid dödsplatsen har polis avskrivit det som ett självmord.
Mamman har inte haft något att erinra mot detta initialt.
Felicia dog i maj 2005 - så sent som i december 2006 är A. på besök hos drottningen och det de diskuterar då är mobbning.
Mamman har också hos länsstyrelsen på hösten 2005, flera månader efter dödsfallet påstått att det var "kränkningar" från personal på behandlingshemmet Kastellet som drev F att ta livet av sig.
Samtidigt finns det dokumenterat att F gjorde ett självmordsförsök fem månader tidigare och det i samband med en konflikt med modern.
Det finns också dokumenterat att F haft självmordstankar sedan i fjärde klass och att man från skolan och soc reagerade på F:s självskadebeteende 2004, att man då tagit kontakt med hemmet, men att föräldrarna inte tagit det särskilt allvarligt "Det visste vi redan och vi har pratat med henne om det" svarar föräldrarna.
Vidare: Obduktionsrapporten stöder självmordsteorin - det finns inget i sammanfattningen som pekar åt något annat håll.
Att man inte trott på mord från början bevisar de anmälningar man gjort.
Dels har man anmält till skolverket för mobbingen. Dels har man anmält först för tjänstefel när det gäller behandlingshemmet, därefter för misshandel, därefter för vållande och nu till slut för mord.
För varje avslag man fått har man alltså tagit ärendet till en ny nivå. Hade man misstänkt mord från början hade man anmält för mord, inte för ngt sketet tjänstefel!
Ärendet har passerat fyra åklagare samt JK - alla kommer fram till samma - det finns ingenting som har tillkommit som ger anledning att starta en ny utredning.
Och eftersom mamman inte är nöjd med vad rättsväsendet kommit fram till, så har hon hittat på en historia om hur "mordet" ska ha gått till och eftersom det är fysiskt omöjligt, då det varken finns några vittnen eller erkännanden att hänga upp historien på så faller den platt till marken.
Detta bekommer inte mamman mer än att hon ska anmäla alla som inte tar hennes story på allvar!
En av de första som anmäldes var chefsåklagare Bong i Halmstad. Sedan har hon anmält polis, socialnämnden i Falkenberg, Falkenbergs kommun, läkare och så som sagt behandlingshemmet och när det gäller mordhistorien så har hon hängt ut två personer som varandes mördare (I enlighet med hennes påhittade historia) med namn och allt.
Protesterar man öppet som jag har gjort så kan man bli hotad med mc-gäng, fångarnas förtroenderåd och A själv har ringt min chef och Peter Lindberg och KE Bergh har sedan skickat hotelsebrev till min kommun om att de ska ha anmält kommunen till JO. Jag har fått samtliga mina personuppgifter utlagda på nätet och just nu sitter en som till alias tagit mina två namn Ann Ingela på Flashback och försöker ringa in vilka som skriver där med hjälp av STB:s medlemsregister.
Så här agerar föreningen Stulen Barndom och man får inte för ett ögonblick glömma att F:s mamma är medlem i föreningen.
Lite snuskiga kuriosa är att F också är medlem där och att hon reggades ett år efter sin död. 13 andra avlidna ska också vara reggade och man har dessutom registrerat samma medlem två gånger om på olika adresser i ett femtiotal fall. Allt enligt tidigare webmaster och styrelsemedlem Tessan!
Själv väntar jag nu på besked från åklagare angående min egen anmälan mot föreningen som jag gjorde i april 2007. Efter samtal med polis på Höglandet har den inte lagts ned alltså!
I samband med den undersökning som vidtogs vid dödsplatsen har polis avskrivit det som ett självmord.
Mamman har inte haft något att erinra mot detta initialt.
Felicia dog i maj 2005 - så sent som i december 2006 är A. på besök hos drottningen och det de diskuterar då är mobbning.
Mamman har också hos länsstyrelsen på hösten 2005, flera månader efter dödsfallet påstått att det var "kränkningar" från personal på behandlingshemmet Kastellet som drev F att ta livet av sig.
Samtidigt finns det dokumenterat att F gjorde ett självmordsförsök fem månader tidigare och det i samband med en konflikt med modern.
Det finns också dokumenterat att F haft självmordstankar sedan i fjärde klass och att man från skolan och soc reagerade på F:s självskadebeteende 2004, att man då tagit kontakt med hemmet, men att föräldrarna inte tagit det särskilt allvarligt "Det visste vi redan och vi har pratat med henne om det" svarar föräldrarna.
Vidare: Obduktionsrapporten stöder självmordsteorin - det finns inget i sammanfattningen som pekar åt något annat håll.
Att man inte trott på mord från början bevisar de anmälningar man gjort.
Dels har man anmält till skolverket för mobbingen. Dels har man anmält först för tjänstefel när det gäller behandlingshemmet, därefter för misshandel, därefter för vållande och nu till slut för mord.
För varje avslag man fått har man alltså tagit ärendet till en ny nivå. Hade man misstänkt mord från början hade man anmält för mord, inte för ngt sketet tjänstefel!
Ärendet har passerat fyra åklagare samt JK - alla kommer fram till samma - det finns ingenting som har tillkommit som ger anledning att starta en ny utredning.
Och eftersom mamman inte är nöjd med vad rättsväsendet kommit fram till, så har hon hittat på en historia om hur "mordet" ska ha gått till och eftersom det är fysiskt omöjligt, då det varken finns några vittnen eller erkännanden att hänga upp historien på så faller den platt till marken.
Detta bekommer inte mamman mer än att hon ska anmäla alla som inte tar hennes story på allvar!
En av de första som anmäldes var chefsåklagare Bong i Halmstad. Sedan har hon anmält polis, socialnämnden i Falkenberg, Falkenbergs kommun, läkare och så som sagt behandlingshemmet och när det gäller mordhistorien så har hon hängt ut två personer som varandes mördare (I enlighet med hennes påhittade historia) med namn och allt.
Protesterar man öppet som jag har gjort så kan man bli hotad med mc-gäng, fångarnas förtroenderåd och A själv har ringt min chef och Peter Lindberg och KE Bergh har sedan skickat hotelsebrev till min kommun om att de ska ha anmält kommunen till JO. Jag har fått samtliga mina personuppgifter utlagda på nätet och just nu sitter en som till alias tagit mina två namn Ann Ingela på Flashback och försöker ringa in vilka som skriver där med hjälp av STB:s medlemsregister.
Så här agerar föreningen Stulen Barndom och man får inte för ett ögonblick glömma att F:s mamma är medlem i föreningen.
Lite snuskiga kuriosa är att F också är medlem där och att hon reggades ett år efter sin död. 13 andra avlidna ska också vara reggade och man har dessutom registrerat samma medlem två gånger om på olika adresser i ett femtiotal fall. Allt enligt tidigare webmaster och styrelsemedlem Tessan!
Själv väntar jag nu på besked från åklagare angående min egen anmälan mot föreningen som jag gjorde i april 2007. Efter samtal med polis på Höglandet har den inte lagts ned alltså!
den 17 augusti 2008
Der här med att bli omtyckt
Det tycks vara det allra viktigaste för många och för mig är det inte så längre. Det finns saker som är viktigare än att gå hem hos alla och jag tycker folk anstränger sig alldeles för mycket, för att bli gillade. Antingen tycker folk om en, eller så gör de inte och det är inget man ska behöva krusa sig till!
Att behöva hålla på och förställa sig hela tiden, inte visa att man är förbannad och inte visa att man är glad, för antingen betraktas man då som kroniskt aggressiv eller som manisk och man kan ju kämpa för att vara lagom, men de flesta har ju sin egen ide om lagom också, så hur många lagom ska man spela upp varje dag då för att gå hem?
Jag har aldrig varit lagom - jag är yvig! Spretar åt alla håll, har en miljon olika känslor och sätt att vara på och det funkar bra för mig och ärligt talat - jag har faktiskt inte kommit till världen för att tillfredsstäla andra - det är inte mitt jobb! Och jag kräver inget heller egentligen. Jag engagerar mig i sådant som intresserar mig och än sen om andra tycker att det är löjligt eller överdivet - så länge jag trivs med det, så vem har rätt att lägga sina värderingar på mitt beteende?
Jag har massor med synpunkter på andra också, men jag räknar inte med att de ska bry sig så särskilt och varför skulle de?
Jag är skittrött på folk som ska göra om en och så länge jag inte direkt skadar någon, så tar jag mig rätten att vara precis som jag är och sedan får väl det reta gallan på andra - ingen tvingar dem att ha med mig att göra, läsa vad jag skriver eller någonting.
Jag vill leva ett hyggligt okomplicerat liv och det där med att alltid ifrågasätta och skuldbelägga sig själv - det har jag fått nog av och dessutom så är det så många andra som försöker göra det, så att det räcker och blir över. Nej, folk får leva som de vill och så lever jag som jag vill och så blir alla nöjda och glada!
Candle In The Wind
Att behöva hålla på och förställa sig hela tiden, inte visa att man är förbannad och inte visa att man är glad, för antingen betraktas man då som kroniskt aggressiv eller som manisk och man kan ju kämpa för att vara lagom, men de flesta har ju sin egen ide om lagom också, så hur många lagom ska man spela upp varje dag då för att gå hem?
Jag har aldrig varit lagom - jag är yvig! Spretar åt alla håll, har en miljon olika känslor och sätt att vara på och det funkar bra för mig och ärligt talat - jag har faktiskt inte kommit till världen för att tillfredsstäla andra - det är inte mitt jobb! Och jag kräver inget heller egentligen. Jag engagerar mig i sådant som intresserar mig och än sen om andra tycker att det är löjligt eller överdivet - så länge jag trivs med det, så vem har rätt att lägga sina värderingar på mitt beteende?
Jag har massor med synpunkter på andra också, men jag räknar inte med att de ska bry sig så särskilt och varför skulle de?
Jag är skittrött på folk som ska göra om en och så länge jag inte direkt skadar någon, så tar jag mig rätten att vara precis som jag är och sedan får väl det reta gallan på andra - ingen tvingar dem att ha med mig att göra, läsa vad jag skriver eller någonting.
Jag vill leva ett hyggligt okomplicerat liv och det där med att alltid ifrågasätta och skuldbelägga sig själv - det har jag fått nog av och dessutom så är det så många andra som försöker göra det, så att det räcker och blir över. Nej, folk får leva som de vill och så lever jag som jag vill och så blir alla nöjda och glada!
Candle In The Wind
Frågorna som Ann-Ingela inte ville svara på
Kanske känns det lättare här Ann-Ingela. Du flänger ju ut och in här så jag tror nog att du känner dig som hemma. Vi testar!
Frågorna var:
Din teori om dråp - kan det vara så att det finns en annan dråpare än den som nu är utpekad som mördare?
Självmord på annan plats - vilken plats tänker du då främst på? Och om självmordet skedde någon gång på kvällen - lämnar det öppet för någon/några andra att ha forslat bort den döda? Vad är det som uteslutande talar för att David ska ha varit inblandad?
(Det här med F:s rena fötter - står det ngt om detta i obduktionsrapporten eller är det något mamman reflekterat över efter att F blivit rengjord på obduktion?)
Det där hade du ju svarat på men jag hade några följdfrågor om fötterna:
Framgick det alltså på fotona att fötterna var rena? Fanns det någon förklaring till det? Att det var väldigt vått runt ikring t.ex. det låg ju precis vid en å och det hade dessutom regnat som jag fattade det. Vad sa polisen om det och varför reagerade inte A. på en gång då hon såg de fotona? Det tog ju alltså lång tid inan hon gick från uppfattningen "psykad till självmord" till mord?
Och - kan du med utgångspunkt från ett par rena fötter verkligen namnge en mördare, dråpare, bortforslare eller vad du vill?
Kan en förklaring till de nya brottsrubriceringarna som kommit till efter hand ha att göra med (Jag vet inte) att när en fråga väl varit hos JK så kan man inte lyfta den igen utan då måste man hitta på en ny brottsrubricering?
Hur många gånger kan man för övrigt begära resning i ett ärende? Är det obegränsat eller vad gäller? Någon som vet?
Frågorna var:
Din teori om dråp - kan det vara så att det finns en annan dråpare än den som nu är utpekad som mördare?
Självmord på annan plats - vilken plats tänker du då främst på? Och om självmordet skedde någon gång på kvällen - lämnar det öppet för någon/några andra att ha forslat bort den döda? Vad är det som uteslutande talar för att David ska ha varit inblandad?
(Det här med F:s rena fötter - står det ngt om detta i obduktionsrapporten eller är det något mamman reflekterat över efter att F blivit rengjord på obduktion?)
Det där hade du ju svarat på men jag hade några följdfrågor om fötterna:
Framgick det alltså på fotona att fötterna var rena? Fanns det någon förklaring till det? Att det var väldigt vått runt ikring t.ex. det låg ju precis vid en å och det hade dessutom regnat som jag fattade det. Vad sa polisen om det och varför reagerade inte A. på en gång då hon såg de fotona? Det tog ju alltså lång tid inan hon gick från uppfattningen "psykad till självmord" till mord?
Och - kan du med utgångspunkt från ett par rena fötter verkligen namnge en mördare, dråpare, bortforslare eller vad du vill?
Kan en förklaring till de nya brottsrubriceringarna som kommit till efter hand ha att göra med (Jag vet inte) att när en fråga väl varit hos JK så kan man inte lyfta den igen utan då måste man hitta på en ny brottsrubricering?
Hur många gånger kan man för övrigt begära resning i ett ärende? Är det obegränsat eller vad gäller? Någon som vet?
Apropå det här med off topic
Vi gick ju en kurs i våras på jobbet om teamarbete och där kom det fram, att man behöver lägga ca 20% av den totala arbetstiden på sociala aktiviteter, snacka med jobbarkompisar, ha trevligt etc. för att själva arbetet skulle flyta friktionsfritt och jag tänker lite likadant på det här med forumtrådar. Man kan skaffa sig mycket annars dold kunskap om hur en annan människa tänker, genom att skämta lite, småsnacka och lämna själva ämnet för en stund.
Och idag precis så lyssnade jag på ett radioprogran som också behandlade detta. Det handlade om svenska chefer, kontra chefer i vissa andra länder. Det som svenska chefer såg som tidsspillan, alltså lite small talk, var för de andra cheferna en chans att lära känna den andre för att bättre förstå vad t.ex. någon hade för förväntningar på den andre och detta kunde man sedan dra nytta av, när man skulle sluta avtal och annat - den processen blev antagligen lättare, så i slutändan sparade man in den tid som de svenska cheferna tyckte att man slösat bort. Det är inte alltid effektivt att strikt hålla sig till saken och låta sig styras av klockan eller andra regler alltså!
Time is on my side
Och idag precis så lyssnade jag på ett radioprogran som också behandlade detta. Det handlade om svenska chefer, kontra chefer i vissa andra länder. Det som svenska chefer såg som tidsspillan, alltså lite small talk, var för de andra cheferna en chans att lära känna den andre för att bättre förstå vad t.ex. någon hade för förväntningar på den andre och detta kunde man sedan dra nytta av, när man skulle sluta avtal och annat - den processen blev antagligen lättare, så i slutändan sparade man in den tid som de svenska cheferna tyckte att man slösat bort. Det är inte alltid effektivt att strikt hålla sig till saken och låta sig styras av klockan eller andra regler alltså!
Time is on my side
Och ärligt talat
Hur många män går på fullt allvar omkring och är rädda för att bli utsatta för våldsövergrepp eller sexuella övergrepp från någon kvinna? Känner ni någon? Hur många män i förhållande till kvinnor hamnar på akuten blåslagna efter att deras fruar gett dem en omgång?
no woman no cry
no woman no cry
FN:s rapport om kvinnovåld i Sverige
Almost half of all responding women (46 per cent) had experienced physical and/or sexual violence committed by a man since their fifteenth birthday. One in every eight women (12 per cent) had been subjected to physical or sexual violence, including threatening behaviour, in the last year prior to answering the survey
questionnaire
http://www.sfn.se/svefn/files/Kvinnorapporten_om_Sverige.pdf
Översättning: Nästan hälften (46%)av alla kvinnor som svarade hade sedan deras femtonårsdag varit med om fysiskt och/eller sexuellt våld utfört av en man.
En av åtta (12%) hade under året innan de svarade på enkäten varit utsatta för fysiskt eller sexuellt våld och där har man inkluderat "hotfullt beteende".
Kenth har gjort en snabböversättning av hela rapporten och den går att läsa på:
http://www.kces.se/kenth/ANN/Microsoft%20Word%20-%20REDIGERAT.pdf
questionnaire
http://www.sfn.se/svefn/files/Kvinnorapporten_om_Sverige.pdf
Översättning: Nästan hälften (46%)av alla kvinnor som svarade hade sedan deras femtonårsdag varit med om fysiskt och/eller sexuellt våld utfört av en man.
En av åtta (12%) hade under året innan de svarade på enkäten varit utsatta för fysiskt eller sexuellt våld och där har man inkluderat "hotfullt beteende".
Kenth har gjort en snabböversättning av hela rapporten och den går att läsa på:
http://www.kces.se/kenth/ANN/Microsoft%20Word%20-%20REDIGERAT.pdf
Feliciatråden
Jag har ju inte tänkt att skriva så mycket mer om det ärendet här på bloggen eftersom diskussionen pågår på flashback, men..eftersom en del undrar hur jag kan vara så säker etc. så hänger det helt ihop med att mamman dukat upp en historia som hon helt enkelt inte har något underlag för, eftersom det skulle förutsätta att hon varit med då hennes dotter blev tagen av daga.
Detta utgör själva grunden och eftersom den är påhittad så finns det ju egentligen ingen större anledning att titta på de "bevis" man sedan lagt fram eftersom inte ett enda av dem verifierar grundhistorian, utan det är efterkonstruktioner som inte fyller någon som helst funktion annat än att skapa förvirring.
Det enda folk behöver göra är alltså att läsa följande från felicias sida:
David blir arg på felicia och bråk uppstår. Han tar ett polisgrepp eller muggning och om hon bara blir medvetslös eller om hon dör då vet vi inte. Men david ringer till Dan- ägaren och i upprört tillstånd säger att han inte gör ett bra jobb och vill bli avlöst mm
Dan kommer till hemmet.De vill inte ha en skandal (för de ska ju starta spelmissbrukshem ) så de bär ned felicia till ån utanför hemmets ägor.
Och sedan förklara för mig hur mamman kan veta att detta hänt. Det finns inga vittnen, inga erkännande - så alltså - hur kan mamman göra denna detaljerade redovisning?
Ni som tror på hennes historia måste åtminstone inför er själva kunna svara på detta!
Annars har ni också insett att det inte går och att alltså historien är påhittad!
Detta utgör själva grunden och eftersom den är påhittad så finns det ju egentligen ingen större anledning att titta på de "bevis" man sedan lagt fram eftersom inte ett enda av dem verifierar grundhistorian, utan det är efterkonstruktioner som inte fyller någon som helst funktion annat än att skapa förvirring.
Det enda folk behöver göra är alltså att läsa följande från felicias sida:
David blir arg på felicia och bråk uppstår. Han tar ett polisgrepp eller muggning och om hon bara blir medvetslös eller om hon dör då vet vi inte. Men david ringer till Dan- ägaren och i upprört tillstånd säger att han inte gör ett bra jobb och vill bli avlöst mm
Dan kommer till hemmet.De vill inte ha en skandal (för de ska ju starta spelmissbrukshem ) så de bär ned felicia till ån utanför hemmets ägor.
Och sedan förklara för mig hur mamman kan veta att detta hänt. Det finns inga vittnen, inga erkännande - så alltså - hur kan mamman göra denna detaljerade redovisning?
Ni som tror på hennes historia måste åtminstone inför er själva kunna svara på detta!
Annars har ni också insett att det inte går och att alltså historien är påhittad!
Det här med män och kvinnor
Jag trodde nog väldigt länge att män var något mer.
Jag växte upp i en tid då flickor skulle hjälpa till hemma och där pojkar skulle låta bli att gråta och man hade nog en känsla av att man faktiskt kommit till världen, som någon som skulle tjäna och passa upp på någon annan. Mot detta skulle man bli "försörjd".
Det var det enda viktiga som jag förstod det då jag var barn. Man skulle se till att bli försörjd. Medan man var barn skulle ens föräldrar ta hand om en och när man blev vuxen så skulle en man göra det, men det betydde inget mer än att just "bli försörjd".
Jag var skräckslagen inför det där! Tänk om man växte upp och så fanns det ingen över som kunde försörja en och så skulle man dö av svält!
Och växte upp gjorde man och inte fan blev man försörjd - det där fick man allt fixa bäst f-n man ville för världen hade förändrats och alla skulle vara självförsrjande.
Och det gick det med! Ingenting blev riktigt som man hade tänkt och blir det någonsin det?
When A Man Loves A Woman
Jag växte upp i en tid då flickor skulle hjälpa till hemma och där pojkar skulle låta bli att gråta och man hade nog en känsla av att man faktiskt kommit till världen, som någon som skulle tjäna och passa upp på någon annan. Mot detta skulle man bli "försörjd".
Det var det enda viktiga som jag förstod det då jag var barn. Man skulle se till att bli försörjd. Medan man var barn skulle ens föräldrar ta hand om en och när man blev vuxen så skulle en man göra det, men det betydde inget mer än att just "bli försörjd".
Jag var skräckslagen inför det där! Tänk om man växte upp och så fanns det ingen över som kunde försörja en och så skulle man dö av svält!
Och växte upp gjorde man och inte fan blev man försörjd - det där fick man allt fixa bäst f-n man ville för världen hade förändrats och alla skulle vara självförsrjande.
Och det gick det med! Ingenting blev riktigt som man hade tänkt och blir det någonsin det?
When A Man Loves A Woman
Broderskapet
Mitt ex slog. Inte bara mig utan samtliga kvinnor han varit tillsammans med hade till slut fått fly. Döm därför om min förvåning den dag han kom efter att ha haft ett samtal med sin psykiatriker (En man) och talade om för mig att psykiatrikern förklarat alltihop för honom med att "Han hade haft otur med de kvinnor han träffat på"!
Jag menar - av en psykiatriker fick han alltså bekräftat att han inte hade något som helst ansvar för de slag han utdelat - han hade bara haft "otur".
Hur ska man diskutera emot sådant? Och är det inte samma resonemang som förs i våra domstolar när man kan skylla en ung tjej för att ha blivit gangbangad p.g.a. att hon uppträtt på ett visst sätt, varit klädd si eller så? (Och vilka sitter i domstolarna - finns det en överrepresentation av män där eller finns det inte?)
Vi lever fortfarande med föreställningarna om madonna och horan och vi skriver 2008!
Woman Is The Nigger Of The World
Jag menar - av en psykiatriker fick han alltså bekräftat att han inte hade något som helst ansvar för de slag han utdelat - han hade bara haft "otur".
Hur ska man diskutera emot sådant? Och är det inte samma resonemang som förs i våra domstolar när man kan skylla en ung tjej för att ha blivit gangbangad p.g.a. att hon uppträtt på ett visst sätt, varit klädd si eller så? (Och vilka sitter i domstolarna - finns det en överrepresentation av män där eller finns det inte?)
Vi lever fortfarande med föreställningarna om madonna och horan och vi skriver 2008!
Woman Is The Nigger Of The World
En liten specialare i anknytning till detta med våld
Enligt BRÅ så tycks kvinno - resp barnmisshandel öka i socialgrupp ett - alltså i den grupp där man i allmänhet kan räkna med mer moderna tankegångar, högre utbildning, färre andra stressorer som dålig ekonomi m.m. och det tycker jag är lite intressant. Vad kan detta komma sig av?
Kvinnor som psykar män
Jag är säker på att det förekommer. De där gamla ragatorna ni vet som i Selma och Fridolf - de ständigt gnatande missnöjda kärringarna och den stackrs toffelhjälten som sväljer och sväljer. Jo jag tror de finns. Men - jag tror inte de springer iväg och anmäler sina fruar för psykisk misshandel. Jag tror de skulle skämmas för det. Jag tror de skäms för sig själva för att de inte klarar av att bjuda mer motstånd och - jag tror att det är sällsynt att de faktiskt ger sig till att slå sin fru!
De män som brukar använda sig av detta med att kvinnor psykar män, de använder det nästan undantagslöst för att försvara sitt eget fysiska våld - hon psykade mig - jag klippte till, men frågan är - vad är psykning för dessa?
Är det varje gång kvinna säger emot, har en annan mening eller vad handlar det om? Psykning som jag ser det måste vara något metodiskt och ihållande - ungefär som mobbning - man kan inte säga att "Jag blev mobbad idag" utan för att det ska kallas mobbning så fordrar det en viss utsträckthet i tid, annars har man bara blivit retad och det kan vara illa nog, men det ryms inte inom definitionerna för mobbning!
Och det finns aldrig något försvar för våld! En kvinna kan bli psykad hur länge som helst men hon tar inte till våld i allmänhet, eftersom de flesta kvinnor är fysiskt svagare än män.
Kvinnofridsbrott av olika slag är högprioriterade hos polisen, jämte andra grova våldsbrott och det finns ju självklart en anledning till det.
Många män är frustrerade och svaga män har svårt för starka kvinnor och det övertag de känner att de har då, det är det övertag de kan skaffa sig meddelst nävarna.
Jag accepterar inte att anpassa mig efter de stenåldersreglerna. Jag har själv fått dra upp mina barn och fixat maten på bordet till dem utan någon hjälp av någon man och det finns ingen som helst anledning för mig att underordna mig en mans vilja!
Sedan får de väl hota, slå och banka då - inget jag kan göra något åt, men jag accepterar det INTE!
Old fashioned millionaire
De män som brukar använda sig av detta med att kvinnor psykar män, de använder det nästan undantagslöst för att försvara sitt eget fysiska våld - hon psykade mig - jag klippte till, men frågan är - vad är psykning för dessa?
Är det varje gång kvinna säger emot, har en annan mening eller vad handlar det om? Psykning som jag ser det måste vara något metodiskt och ihållande - ungefär som mobbning - man kan inte säga att "Jag blev mobbad idag" utan för att det ska kallas mobbning så fordrar det en viss utsträckthet i tid, annars har man bara blivit retad och det kan vara illa nog, men det ryms inte inom definitionerna för mobbning!
Och det finns aldrig något försvar för våld! En kvinna kan bli psykad hur länge som helst men hon tar inte till våld i allmänhet, eftersom de flesta kvinnor är fysiskt svagare än män.
Kvinnofridsbrott av olika slag är högprioriterade hos polisen, jämte andra grova våldsbrott och det finns ju självklart en anledning till det.
Många män är frustrerade och svaga män har svårt för starka kvinnor och det övertag de känner att de har då, det är det övertag de kan skaffa sig meddelst nävarna.
Jag accepterar inte att anpassa mig efter de stenåldersreglerna. Jag har själv fått dra upp mina barn och fixat maten på bordet till dem utan någon hjälp av någon man och det finns ingen som helst anledning för mig att underordna mig en mans vilja!
Sedan får de väl hota, slå och banka då - inget jag kan göra något åt, men jag accepterar det INTE!
Old fashioned millionaire
Och til dig jag ställde frågor till tidigare idag
Frågorna jag ställde var helt seriösa. Jag vill verkligen veta hur du resonerar ikring dem för det är något jag funderat över länge. Varför är det så viktigt för dig att visa upp en viss bild utåt som du egentligen inte lever efter? Varför är ditt rykte och ditt renommee så mycket viktigare än andras? Och vad ger dig rätten att hänga ut folk samtidigt som du blir helt rabiat när andra gör så mot dig?
Jag vet att du varit inne här flera gånger idag och för mig framstår det som väldigt fegt och ynkligt att inte våga ta den debatten. Du har många gånger påpekat andras feghet och deras ovilja att stå för vad de säger och gör och ändå har jag känt att de utbrott du t.ex. drabbat mig med, de förväntas jag tiga med oavsett hur upprörande de är.
För mig är det i alla fall viktigt att få en förklaring till varför du beter dig som du gör - en ärlig förklaring utan en massa undanflykter eller ursäkter. Jag har känt dig länge och ditt beteende har förvånat mig alltmer och ibland undrar jag om du själv är medveten om vad du håller på med?
Har den här stilen gått hem så länge att du inte ens själv reflekterar över den?
Det är inte normalt bland vuxna män att hota kvinnor och gör man det så tillhör man en viss grupp av män som faktiskt drar vanära över hela manssläktet. Jag vill att du ska veta det och om den enda makt du har är den att skrämmas och hota - ja då är du en väldigt maktlös människa!
Att mejla dig är ju meningslöst - du svarar inte då och jag hoppas därför att du ska känan dig något mer tvingad här för det är en viktig principfråga detta - varför känner en del män att de måste ta till våld?
Jag vet att du varit inne här flera gånger idag och för mig framstår det som väldigt fegt och ynkligt att inte våga ta den debatten. Du har många gånger påpekat andras feghet och deras ovilja att stå för vad de säger och gör och ändå har jag känt att de utbrott du t.ex. drabbat mig med, de förväntas jag tiga med oavsett hur upprörande de är.
För mig är det i alla fall viktigt att få en förklaring till varför du beter dig som du gör - en ärlig förklaring utan en massa undanflykter eller ursäkter. Jag har känt dig länge och ditt beteende har förvånat mig alltmer och ibland undrar jag om du själv är medveten om vad du håller på med?
Har den här stilen gått hem så länge att du inte ens själv reflekterar över den?
Det är inte normalt bland vuxna män att hota kvinnor och gör man det så tillhör man en viss grupp av män som faktiskt drar vanära över hela manssläktet. Jag vill att du ska veta det och om den enda makt du har är den att skrämmas och hota - ja då är du en väldigt maktlös människa!
Att mejla dig är ju meningslöst - du svarar inte då och jag hoppas därför att du ska känan dig något mer tvingad här för det är en viktig principfråga detta - varför känner en del män att de måste ta till våld?
Förtryck som förtryck
Man kan tala om det på en samhällsnivå - att vissa myndigheter eller institutioner utövar ett förtryck då de t.ex. gör sig helt oåtkomliga, när de gömmer sig bakom lagar och regler och inte förmår se människan som dessa drabbar på olika vis. Ni vet standardsvaret när man är upprörd över något "Såna är reglerna" och det spelar ingen roll hur mycket du har att anföra som gör att man borde tillämpa dessa regler på ett annat sätt - du når inte fram.
Vi har det på arbetsplatserna - vuxenmobbing är ett välkänt begrepp.
Och vi har det förtryck som enskilda försöker utöva på andra enskilda och där är det fortfarande så att till slut - om man inte kan nå någon förlikning, så är det den fysiskt starkare som befinner sig i överläge, alldeles oavsett om han har rätt eller inte.
Ska man slåss mot förtryck ska man slåss mot alla former av förtryck och ibland kan man behöva vara flera för att sätta en förtryckare på plats! Det ska inte vara så att vi ska behöva gå omkring och vara rädda för andra människor - det är bara sjukt - vi lever inte på grottstadiet längre och folk får lära sig att utkämpa sina strider på andra sätt, myndighetspersoner som blivit avtrubbade eller inte längre förmår se att besluten den tar drabbar människor av kött och blod ska avskaffas.
Och de som väljer att bara tiga och titta på - de är medansvariga enligt mig til våldets utbredning, till det alltmer hårdnande samhällsklimatet o.s.v.
Vi har det på arbetsplatserna - vuxenmobbing är ett välkänt begrepp.
Och vi har det förtryck som enskilda försöker utöva på andra enskilda och där är det fortfarande så att till slut - om man inte kan nå någon förlikning, så är det den fysiskt starkare som befinner sig i överläge, alldeles oavsett om han har rätt eller inte.
Ska man slåss mot förtryck ska man slåss mot alla former av förtryck och ibland kan man behöva vara flera för att sätta en förtryckare på plats! Det ska inte vara så att vi ska behöva gå omkring och vara rädda för andra människor - det är bara sjukt - vi lever inte på grottstadiet längre och folk får lära sig att utkämpa sina strider på andra sätt, myndighetspersoner som blivit avtrubbade eller inte längre förmår se att besluten den tar drabbar människor av kött och blod ska avskaffas.
Och de som väljer att bara tiga och titta på - de är medansvariga enligt mig til våldets utbredning, till det alltmer hårdnande samhällsklimatet o.s.v.
Att uppfostra barn
HUR ska man kunna lära barn att handla rätt om de samtidigt ser att vi vuxna tillåter andra vuxna att ständigt bryta mot reglerna. Hur ska vi kunna förklara för dem att våld är fel när de hela tiden via media och på andra sätt hela tiden överöses med information om mord, misshandel etc?
Vad är det för vuxenvärld vi målar ut för dem? Och vad är det för konstiga krav vi ställer på barn att de trots sin litenhet, trots sin brist på erfarenheter och kunskap ändå förväntas handla mer moraliskt och rätt än oss?
Varför tillåter vi vuxna att bete sig som svin när vi kräver av barn att de ska uppföra sig?
Det är lätt och helt ofarligt att säga till ett litet barn då det beter sig illa, men hur många vågar säga ifrån mot en vuxen som beter sig tio gånger värre?
Vad alltså, är det vi lär barn om dubbla regeluppsättningar - om vi inte ställer högre krav på vuxna än på barn???
Just A Little Rain
Vad är det för vuxenvärld vi målar ut för dem? Och vad är det för konstiga krav vi ställer på barn att de trots sin litenhet, trots sin brist på erfarenheter och kunskap ändå förväntas handla mer moraliskt och rätt än oss?
Varför tillåter vi vuxna att bete sig som svin när vi kräver av barn att de ska uppföra sig?
Det är lätt och helt ofarligt att säga till ett litet barn då det beter sig illa, men hur många vågar säga ifrån mot en vuxen som beter sig tio gånger värre?
Vad alltså, är det vi lär barn om dubbla regeluppsättningar - om vi inte ställer högre krav på vuxna än på barn???
Just A Little Rain
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
