Livet alltså. Det är inte så lätt, men å andra sidan kan man ju säga som Bertrand Russel: "- I jämförelse med vadå?"
Det är det där med relationer...jag kommer aldrig att förstå mig på hur man handskas med sådana och jag är ändå snart sextio.
Det jag vet är att de ofta fyllt mig/fyller mig med frustrationer och framför allt tror jag det beror på alla outtalade förväntningar. Jag vet helt enkelt inte vad folk vill och jag tycker att jag lagt ned alldeles för mycket tid på att tolka och försöka förstå och det till absolut ingen nytta.
Att fråga tjänar ju ingenting till - folk ljuger, antingen medvetet eller omedvetet, några raka eller tydliga budskap är det sällan tal om.
Så..jag har gett upp och nöjer mig med Shakespeares övergripande förklaring. "The world´s a stage and all the men and women are merely actors".
Som poesi och dröm duger dock denna bra:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar