Det finns en föreställning om att män och kvinnor ska leva i något slags konfliktfritt förhållande till varandra och varför skulle de? Varför skulle det vara lättare att hålla sams mellan grupperna än inom dem? Jag tror helt enkelt inte på det där att tassa på tårna, för att inte såra eller störa någon, för hur mycket man än gör det, så kommer man ändå att råka tassa på några riktigt ömma tår och då hjälper det inte hur varligt man går fram.
Själv är jag så lättstött ibland att en grinig blick från en guldfisk kan få mig ur lag, men det skulle inte falla mig in att skylla på guldfisken!!!
Grejar man inte konflikter, så drar man sig undan dem, men man håller inte på att skyffla skuld fram och tillbaka, det är ovärdigt och den enda lärdom man kan dra av livet är, att det gäller att välja sina strider med omsorg, strida dem till slut och sedan...återhämta sig. Man bestämmer sig inte för att springa en mil för att ge upp efter åtta kilometer...och man springer inte heller elva bara för att man tycker att man orkar det just då.
Lite snäll musik nu:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar